Kurz.

Men jag lever och har hälsan, och har varit i Småland på en riktigt lyckad familjehelg, och nu ska jag bara fixa och dona lite och sen så flyger jag imorgon.

Jag hade massor att skriva men det försvinner alltid gradvis, som ett tecken på hur viktigt det egentligen var.

Jag läser Murakamis "Kafka på stranden" och den är mycket bra. Innan har jag läst ut två vietnamesiska novellsamlingar som jag nästan önskar att jag läst före jag åkte. Det är så fint att få den skönlitterära genvägen in i människor.
Och oavsett om ni aldrig varit i eller tänkt er till Vietnam så borde ni läsa Nguyên Huy Thiêp, "Skogens salt", för det är fina noveller med mycket poetiskt språk. Och även om ni håller er för klyftiga för att läsa barn- och ungdomsböcker borde ni läsa "Blunda och öppna ditt fönster" av Nguyen Ngoc Thuan. (Alla heter Nguyen!) Poetisk är faktiskt ordet för den också. De vågar använda en massa storord och vackerbilder som inte riktigt förekommer i det svenska språkklimatet. Och när man lyckas med det, när man tagit risken att bli patetisk men inte blivit det, då blir det så jämrans bra och fint.
Och så är den konkret och liksom fylld av kärlek, och citat som jag borde skrivit upp när jag läste, men som får vara min anledning att läsa om den om några år.

Detta hälsar boktipset. Nu ska jag gå på stan och växla pund, leta reseförpackning linsvätska och speeda lite.