Alltså, jag blir förvånad. Jag trodde att det inte fanns så många människor som brydde sig om armhålehår. Att folk i allmänhet tänkte "tja, jag tycker ju att det är finare utan, så jag rakar mig". Inte att det fanns så pass många som tyckte att det var så fruktansvärt äckligt.
Jag har inte rakat mig under armarna på nio år. Ingen har sagt något till mig om det under hela tiden. Jag har gått runt i linne, bikini och balklänning och visat upp mina armhålor.
En gång när jag var i Ryssland för åtta år sedan minns jag att någon tittade lite snett på armhålan när jag stod och höll i mig på en buss, men det är en gång. Annars har jag inga minnen av att någon reagerat. Alls.
Så jag trodde att det inte var en så stor grej. Men det verkar visst som att jag har haft tur/har vettiga människor i min omgivning?
Varför jag har håret? Tja, det växer ju där. Och det är skittråkigt att raka sig. Och om man bara tvättar sig under armarna och använder deodorant är det ingen skillnad på svett och lukt. (Möjligen lite mindre, men det var så länge sedan jag var rakad att jag inte törs svära på det.)
Jag kan ju inte se att mitt armhålehår är någon annans angelägenhet, lika lite som andra människors frisyrer, klädval eller ögonfärg är det för mig. Och på de här nio åren är det ingen annan än en kvinna i Tjeboksary som bekymrat sig. Jag skulle önska att det fortsatte på det sättet, och inte bara för mig, utan för alla som inte bett om någons åsikt om sin kropp.
Jag har inte rakat mig under armarna på nio år. Ingen har sagt något till mig om det under hela tiden. Jag har gått runt i linne, bikini och balklänning och visat upp mina armhålor.
En gång när jag var i Ryssland för åtta år sedan minns jag att någon tittade lite snett på armhålan när jag stod och höll i mig på en buss, men det är en gång. Annars har jag inga minnen av att någon reagerat. Alls.
Så jag trodde att det inte var en så stor grej. Men det verkar visst som att jag har haft tur/har vettiga människor i min omgivning?
Varför jag har håret? Tja, det växer ju där. Och det är skittråkigt att raka sig. Och om man bara tvättar sig under armarna och använder deodorant är det ingen skillnad på svett och lukt. (Möjligen lite mindre, men det var så länge sedan jag var rakad att jag inte törs svära på det.)
Jag kan ju inte se att mitt armhålehår är någon annans angelägenhet, lika lite som andra människors frisyrer, klädval eller ögonfärg är det för mig. Och på de här nio åren är det ingen annan än en kvinna i Tjeboksary som bekymrat sig. Jag skulle önska att det fortsatte på det sättet, och inte bara för mig, utan för alla som inte bett om någons åsikt om sin kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar