lördag 7 december 2013

Om samsovning

För tidigt födda bebisar, prematurer, känguruvårdas. Detta innebär att de i så stor utsträckning som möjligt får ligga hud mot hud med en förälder. Känguruvård gör att barnet har lättare att hålla sin kroppstemperatur, reglera sin puls och ökar bättre i vikt.

Även friska fullgångna nyfödda ska i första hand läggas hud mot hud efter förlossningen. Det underlättar även deras temperaturreglering, det främjar amning och barnets blodglukos ligger jämnare. Hud mot hud är också en hjälp för anknytning mellan barn och föräldrar.

Men spädbarn ska sova ensamma, är Socialstyrelsens nya rekommendation, som kom i torsdags. Spädbarnen ska sova i en egen säng, åtminstone fram till tre månaders ålder, för det minskar risken för plötslig spädbarnsdöd. Den ändrade rekommendationen kom utan något faktaunderlag, så det går inte att veta vilken forskning som ligger bakom. I SvD nämner professor Göran Wennergren risken att barnet hamnar under ett täcke - något som inte ska kunna hända enligt de tidigare rekommendationerna om säker samsovning, då barnet ska ha ett eget litet täcke. Med allra största sannolikhet finns det bättre underlag än så, men jag förstår ändå inte varför man går ut med en ny rekommendation utan att publicera denna samt bakgrundsmaterial.

Nu ska vi ju inte jämföra äpplen med päron här, men nog är det konstigt att det som har så många positiva effekter hos prematurer och alldeles nyfödda, är något som inte rekommenderas därefter. Överhuvudtaget verkar inte det argumentet finnas med i resonemanget om samsovning. Fördelar som nämns är att det är lättare med nattamning, att mamman får sova mer och att det är mysigt, typ. Att spädbarn i allmänhet mår bra av närhet, och att de dessutom mår bra på väldigt mätbara sätt av känguruvård och hud mot hud, kommer inte upp.
Sen är det klart, att risken för plötslig spädbarnsdöd är ett tungt argument, och den förälder som råkar ut för detta och som samsovit har nog svårt att förlåta sig själv - även om själva orsakssambandet som jag förstår egentligen inte är klarlagt, utan det är en  samvariation mellan plötslig spädbarnsdöd och samsovning.

Spädbarn är ju små små däggdjur, och rimligen borde de vara konstruerade för att sova nära sin vårdare. Det känns ologiskt att de skulle dö av det - särskilt som de bevisligen mår bra av det om de föds för tidigt. Självklart kan Socialstyrelsen inte basera sin rekommendationer på "det känns ologiskt", så menar jag inte, men jag tror starkt (utan evidens, märk väl) att det i slutänden kommer landa i att samsovning är nyttigt även för fullgångna, och även de första tre månaderna.

Själv är jag trots allt lite lättad att ungen min är långt över tre månader vid det här laget, så att det inte är aktuellt för mig just nu, Men om jag får barn igen... Så kan jag inte låta bli att hoppas att Socialstyrelsen har ändrat rekommendationerna, igen. Så att jag får samsova med lätt hjärta. Och att ungen får samsova, punkt. 

1 kommentar:

motvalls sa...

Kloka tankar. Inte ngt att tillägga mer än att jag kom att tänka på ett lästips. Min f d forskarkollegas avhandling:

http://miks.kib.ki.se/search~S6*swe?/Xanna+bergstr{232}om&SORT=D/Xanna+bergstr{232}om&SORT=D&SUBKEY=anna+bergstr%C3%B6m/1%2C5%2C5%2CB/frameset&FF=Xanna+bergstr{232}om&SORT=D&1%2C1%2C