Jag läser böcker. Jag skriver litegrann. Jag går på introduktionspass. Jag är gräsänka. Jag träffar människor. Jag går lite sönder inuti av människor. Jag läser fler böcker. Jag är ute i solen. Jag plockar blommor. Jag promenerar. Jag läser andra böcker. Jag trär om symaskinen med annan tråd. Jag fikar. Jag stryker mig över håret. Jag lagar vegansk mat och dricker mjölk till. Jag tar hand om mig.
Det är så lätt att gå in i sig själv, bli i sitt eget sällskap, bli någon man tycker om där. Men det håller inte. Spricker och trasar sig, om inte när man är i ensamheten så när man går ur den.
Och lösningen på det är inte att vara mer ensam.
Sommaren är inte min lättaste årstid. Det är inte det lättaste när man ramlar ur sina vanliga sammanhang.
Jag längtar efter regn. Liljekonvaljen har redan blommat över. Naturen rusar förbi mig, kära sommargrönska, stanna ett ögonblick i mina händer.
Nu ska jag på sammanträde och middag med medicinska fakulteten. Det ska bli spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar