Det har blivit höst

sjöng Markus på Kulturnatten, och det hade han ju rätt i. Det var rysansvärt kallt och jag hade vita fingrar i fingervantarna, men sen kunde man ta sig inomhus och då var allt bättre. Bilder!



Kyrkogårdsvandring som inte blev någon vandring eftersom publiken var för stor. Vandringsmannen stod istället på en trapp och berättade om olika gravar, som låt "ditåt" eller "lite till höger och neråt." Det var bättre att ge upp och strosa själv. Här: Ångströms grav.


Domkyrkan.Kyrkogårdssällskapet. Man får vara glad att hon håller honom i ett fast grepp. Och att det inte är en mörk och stormig kväll. :)De har gjort en jättefin trädgård mellan Saluhallen och Upplandsmuseet. Verkligen tokfin. Man borde hänga mer där.
Sen träffade jag Johan och sen gick vi på allsång med Gluntarna (Wennerbergs), och jag älskar ju studentikositeter och Johan inte, så jag fick ut mest av det. Inga kort tog jag heller. Och sen drog jag med Johan till Domkyrkan och gosskören! Stackars Johan. Och stackars mig, för det var mycket högljudda människor och inga mickar på gosskören och lite svårt att höra vad de sjöng, buhu.
Det gick bättre när en grupp klättrade upp i predikstolen. Och det var ju jättefint, förstås. Som recession sjöng de Veni Immanuel, och jag dog en smula. Lobbar mycket hårt för att vi ska sjunga Oh come Oh come Emmanuel i körens luciatåg i höst.
Som grädde på moset sjöng de några bitar utanför kyrkan sen, och då var det bättre ljud. Bland annat O hur saligt att få vandra. Svårt att få den profanare texten ur huvudet.
Sedan vart det Uppsala Konsert och Kongress, och vi var i god tid för att verkligen inte missa Mackan. Så vi såg hela Organism också. Ganska roligt, faktiskt. Vi avancerade till golvet efter en stund.
Efter lite otålig väntan hände det.
Markus Krunegård i våra hjärtan. Först hade han strul med ljudet och gitarren, stackarn, men sen spelade han en massa fina grejer från bästa skivan. Och en lite töntig ny låt. Men i alla fall.
RockMarkus! Distgitarr!


Idag vaknade jag sent och har varit helt på fel sida, och har inte gjort något vettigt mer än en spenatlasagne. Och läst ut Croall, för den delen, och mitt slutbetyg är "helt okej" men kanske inte mycket mer. Nu ska jag hämta tvätten och hoppas på det bästa, inför en vecka som också är fylld av en massa saker att göra. Hur blev jag så här upptagen jämt?
Men det är ju roligt. Utom när emosidan sätter in, och tack gode gud för att den är så oass sällsynt nuförtiden. Och lite ska man ju lida. Man ska känna att man lever!