Hej bloggen, lite dålig kareta här.
Jag sysslar med folkhälsovetenskap, som är snäppet roligare än arbetsmedicin men inget man jublar över. Kvällskursen verkar däremot lovande. Kören innebär en del mailande och trixande (och mycket på engelska, hjälp hjälp, på grund av alla utbytesstudenterna). Och så försöker jag skriva lite regelbundet.
Idag hade jag ett fint ögonblick mitt på dagen, när vi fick extra lång lunchrast efter en gruppdiskussion som kanske inte var vad den borde varit, men i alla fall rätt kort. Det var, ett herrans underverk, luckor bland molnen med blåhimmel, och jag gick till Stadsskogen och promenerade, och hittade blåbär. Som visserligen smakade rätt vattnigt, men likväl blåbär, och jag åt mig blå om läpparna. Sen invaderades skogen av en högstadieklass som orienterade, och galopperade runt på stigarna och hojtade, men av någon anledning värmde det bara hjärtat extra.
Dessutom har jag varit på AT-information om Dalarna idag, och en del av mig vill till Mora, men om Johan är i Stockholm och min familj är i Småland... det är en lättnad att ha tre terminer kvar. Men maten vi fick var i alla fall sjukt god.
(Kalla mig gratisätaren. Körsittning imorgon, arbetsmarknadskväll nästa onsdag, ämbetsmannamiddag nästa lördag...)
Sen sist har jag läst en fin bögig ungdomsbok; "Ibland bara måste man" av David Levithan. Läs den. Och så håller jag på med "Först tar vi Berlin" av Moa-Lina Croall, som jag smygläser på långsamma föreläsningar. Först tyckte jag att det var som att läsa en skunkdagbok, en sån där den som skriver benämner sig själv i tredje person. Fast det var i alla fall inga "flikkan gråter". Men sen tog den sig, och nu är jag inte den som är den. Däremot är jag lite fascinerad av att säga upp sig, lägenheten och åka till Berlin. Bara så. Jag har ju aldrig haft någon sådan period, jag är snäll och välordnad och lite nojig och vill ha trygghet, men det lät lite lockande där en stund. Tänk att.
Jag har fått en msn-kompis, och det är nostalgiskt och roligt att lära känna någon via det mediet. Han har dessutom den goda smaken att förse mig med Sufjan Stevens i obskyra former såsom b-sidor och liveinspelningar. Alltså är det en bra människa; det är ju uppenbart.
Jag tänkte slänga in en rolig bild men jag tar ju alldeles för lite bilder. I morgon går jag på reccegask iförd paisleyklänningen (tema blått och det ingår i mönstret!) och jag kanske modebloggar det, man vet aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar