Är helt ointresserad av detta fenomen. Eftersom jag ändock är en planeringsmänniska har jag gjort en lista på saker att köpa, och vi har en spjälsäng på gång via Blocket, men det är på vilja, inga instinkter. Här hemma har jag storlekssorterat bebiskläderna och lagt dem i en låda, och det är allt.
Jag stickar små koftor och tossor, vísserligen, men det känns precis som att sticka till min systerdotter eller till någon annans bebis.
Egentligen är jag i vecka 33 och det är tid kvar, och om tre veckor går jag hem från jobbet och har All Tid i Världen att ägna åt spjälsängstäcken, men alla i föräldragruppen hade köpt barnvagn för en månad sedan redan och lite efter känner jag mig.
Det är fortfarande alldeles alldeles galet att det ska bli en bebis. Om allt går väl, masallah, men med allra största sannolikhet.
Herregud.
Jag stickar små koftor och tossor, vísserligen, men det känns precis som att sticka till min systerdotter eller till någon annans bebis.
Egentligen är jag i vecka 33 och det är tid kvar, och om tre veckor går jag hem från jobbet och har All Tid i Världen att ägna åt spjälsängstäcken, men alla i föräldragruppen hade köpt barnvagn för en månad sedan redan och lite efter känner jag mig.
Det är fortfarande alldeles alldeles galet att det ska bli en bebis. Om allt går väl, masallah, men med allra största sannolikhet.
Herregud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar