Längtan och vetekudde.

Det är ju lite värdelöst att man tillbringar en del av sin hett efterlängtade helg med att längta till på onsdag, då gräsänkligheten tar slut. Just nu äter jag Häagen-Dasz (hm, undrar om Ben&Jerry blivit så hajpat eftersom det är lättare att stava?) och tänker på München och han som är där.

Men ja. Idag har jag källsorterat, lagat lasagne, tvättat, köpt flärdfulla saker såsom gravidstrumpbyxor med stöd (halva priset på Apoteket, raj raj, vi får väl se om jag gillar sånt, eller fortsätter med de vanliga strumpbyxorna nedkasade under magen) och tungskrapa. Och gått på loppis, vilket bland annat resulterade i en halv årgång Vi från 2010 för 14 kronor.

Slår Amelia hårt på fingrarna, känns fortfarande inte som någon ansträngning att läsa. Kommer räcka som lektyr de närmsta måltiderna, och sen kommer han väl ändå hem? (Det är tråkigt att äta ensam.)

Införskaffade också "Att föda" av Gudrun Abascal, som verkar riktigt vettig, samt en förtjusande liten skolbok från sextiotalet om musikhistoria.

Och så har jag, äntligt, sytt klart vetekudden. Skyller dröjsmålet på att jag inte haft mensvärk på ett halvår. Är nu förberedd för latensfasen, haha, är i alla fall ute i god tid med något.

Har ett antal tankar om förlossningen som jag nog ska skriva ner separat, det kommer bli lustigt att gå tillbaka och titta tänker jag. I korthet växlar jag mellan hybris ("vad fan, jag kan ju yogaandas, och vem behöver profylaxkurs, och det är bara smärta och det går över") och en misstanke om att jag kommer att gråta som en bebis från första värken, dänga vetekudde och allt annat löst i väggen och be om både epidural och kejsarsnitt. Det ska ju i alla fall bli spännande att se hur det blir!