Idag har jag, till slut och under över alla under, sytt klart babynestet. Inklusive lite svordomar. Och jag som tänkte att det var en lite onödig pryl men verkade lätt att sy. Just det... Men det är klart innan det finns någon baby att lägga i det. Det räcker så.
Var för övrigt hos barnmorskan och allt är i sin ordning: hjärtljud och SF-mått och fosterläge. Hb på 112, men ska äta järntabletterna lite bättre (eller bara alls....) ändå. Har fått tid för vecka 39 och vecka 41, och fått reda på att i det här landstinget sätts man igång i vecka 42+0, så 16 april, om inte förr. Dit är det fortfarande en hel månad, men det känns rätt okej ändå.
Just nu känns det faktiskt hemskt skönt att ha gått hem. Även om jag kunde jobbat, både förra veckan och den här, så är det skönt att inte. Och jag hinner jobba innan pensionen. Massor.
Tränar mig istället i att inte ha ångest över den nya förminskade inkomsten. Vi har ganska små fasta utgifter, så jag har tänkt spara en del föräldradagar, men då blir det ju ett rätt stort hopp. Å andra sidan har jag lagt undan pengar varje månad sedan examen, i princip, så det finns en buffert, och nu är ett utmärkt tillfälle att använda lite av dem.
Annars, kära dagbok, tänkte jag rapportera att det var en mycket fin stund efter barnmorskebesöket, när vi satt vid Fyrisån och åt mörk choklad med mint och drack termoste, och solen var i ansiktet även om det var kallt utan vantar.
Och att min svanskota dödar mig en smula: ramlade för en vecka sedan på en isfläck och slog i, hårt!, och det har inte gått över riktigt, och idag råkade jag välta bakåt (känner mig sannerligen som en valross i detta välsignade tillstånd) när jag försökte yoga och slog i den stackarn igen. Snälla coccyx, läk dig, särskilt innan förlossningen, kan vi inte säga så?
Var för övrigt hos barnmorskan och allt är i sin ordning: hjärtljud och SF-mått och fosterläge. Hb på 112, men ska äta järntabletterna lite bättre (eller bara alls....) ändå. Har fått tid för vecka 39 och vecka 41, och fått reda på att i det här landstinget sätts man igång i vecka 42+0, så 16 april, om inte förr. Dit är det fortfarande en hel månad, men det känns rätt okej ändå.
Just nu känns det faktiskt hemskt skönt att ha gått hem. Även om jag kunde jobbat, både förra veckan och den här, så är det skönt att inte. Och jag hinner jobba innan pensionen. Massor.
Tränar mig istället i att inte ha ångest över den nya förminskade inkomsten. Vi har ganska små fasta utgifter, så jag har tänkt spara en del föräldradagar, men då blir det ju ett rätt stort hopp. Å andra sidan har jag lagt undan pengar varje månad sedan examen, i princip, så det finns en buffert, och nu är ett utmärkt tillfälle att använda lite av dem.
Annars, kära dagbok, tänkte jag rapportera att det var en mycket fin stund efter barnmorskebesöket, när vi satt vid Fyrisån och åt mörk choklad med mint och drack termoste, och solen var i ansiktet även om det var kallt utan vantar.
Och att min svanskota dödar mig en smula: ramlade för en vecka sedan på en isfläck och slog i, hårt!, och det har inte gått över riktigt, och idag råkade jag välta bakåt (känner mig sannerligen som en valross i detta välsignade tillstånd) när jag försökte yoga och slog i den stackarn igen. Snälla coccyx, läk dig, särskilt innan förlossningen, kan vi inte säga så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar