(Jag tar igen med extra mycket magbilder så här på sluttampen.)
Men lika overkligt som det kändes med tanken på en sån här kula när jag inte var på smällen, lika overkligt känns det att ha en vanlig platt mage igen. Eller vad fanken, bara så platt att man kan ligga på mage utan att det känns besvärligt. Det kommer ju att hända. Ganska snart, till och med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar