Förstås.

Lite lite ont i halsen nästan hela sista jobbveckan. Nu har det utvecklats till en förkylning, och spritt sig till näsan. Förstås; slappna av och bli sjuk. Men jag har oräkneliga mängder pappersnäsdukar hemma, i alla fall.

Och så behöver jag inte bekymra mig om andra människors sjukdomar. Inte skriva recept på Mollipect (undrar om jag skulle dragit till med ett par flaskor till mig själv, eller vad fan, Cocillana också, innan jag loggade ut från jobbdatorn i torsdags?), eller skriva sjukintyg, eller fråga om avföringens färg, konsistens och frekvens, eller siegla trumhinnor, eller vela över kolesterolvärden, eller vicka på knän, eller fråga om tankar på döden.

Det väger nog upp det, tror jag.