torsdag 6 februari 2014

#2

Vaknar mjukt i sängen. Klockan visar 11.36. Estrid rör sig lite, ler mot mig. Vi har tagit en förmiddagstupplur på nästan en och en halv timme. Det var en lite ryckig natt, så det var fantastiskt att sova ikapp.

Jag har nog inte tagit så många tupplurar i hela mitt liv som under det här året. (Om man inte räknar när jag själv var bebis, då...).
Jag vet att rådet "sov när barnet sover" inte är en universalmetod - när barnet bara vill sova i sjalen, eller om man har svårt att sova på dagen, eller om barnet har ett syskon som inte alls tar tupplurar längre, eller av tusen andra anledningar, men herregud vad det har gjort min föräldraledighet bättre; att sova tupplurar med Estrid.

Inga kommentarer: