måndag 3 februari 2014

Ett stort steg

Idag på eftermiddagen övertalade jag Estrid att stå utan att hålla i sig, så att jag kunde ta lite kort. (Jag tar så lite kort nuförtiden! Men det är skumt och hon är snabb så det blir ofta suddigt).

Sen ringde min syster och jag pratade om att Estrid står hemskt stadigt nu, och hon tar ju ett par steg, mellan soffan och soffbordet till exempel, och ibland när hon har något spännande i handen. Hon kan ju gå nu, egentligen, sa jag. Hon törs bara inte.

Kristoffer kom hem och vi åt middag. och sen satte vi oss allihop på köksgolvet, och jag pratade om att Estrid tagit lite fler av de där stegen som hon inte vet att hon kan idag, men undrar när det lossnar.

Och sen. Sen gjorde det det. Sedan gick hon emellan oss, flera gånger, och sedan gick hon till och med fram till leksakskorgen, och hon går ju fortfarande helst med en hand i sin men nu måste man ändå säga det. Hon går.

Lilla ungen! 10 månader och 1 vecka.