Jag är inte helt förhärdad:
Jag grät av "Innan jag dör".
Och jag gillade att den inte föll för att vara fragmentarisk innan det var dags för dödsbädden. Och att det inte kom något sentimentalt slut-slut.
Och All of the trees on the field will clap their hands som musik på begravningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar