Sagan om flickan med världens fulaste hjärna.

För att muntra upp tonläget i den här bloggen en smula så tänkte jag delge en liten saga från min folkhögskoletid, nämligen januari 2003, som jag råkade hitta bland mina gamla filer. Notera särskilt att den här är skriven ett år innan jag ens sökte läkarprogrammet första gången. Var så goda:

Sagan om flickan med världens fulaste hjärna.

Det var en gång en liten flicka som hade världens fulaste hjärna. Den var verkligen sensationellt jävla ful. Den var så ful att doktorer från hela världen samlades för att titta på den och fnissa lite grann. Läkarhumor lämnar verkligen en hel del övrigt att önska.

Hursomhelst, den lilla flickan hade levt i åtta lyckliga år innan hennes inre oerhörda fulhet upptäcktes. Hon hade varit ute och cyklat och blev påkörd av en stor, stygg lastbil, och när hon kom till sjukhuset var henens rosa cykelhjälm alldeles söndertrasad, och doktorn sade att hade du inte haft hjälmen hade det varit din skalle som varit alldeles söndertrasad, akta dig, barn, cykla inte utan hjälm.

Nu var den lilla flickan oskadd, men för säkerhets skull bestämde sig doktorn för att köra en skallröntgen på henne. Han visste att röntgenläkaren hade bestämt träff med den söta anestesisköterskan, och han ville gärna sätta lite käppar i hjulet så att röntgenläkaren kom för sent till rendezvouset och sköterskan blev lite purken och lade märke till en viss akutläkare i stället. Sålunda var det kärlek på lasarett som förstörde den lilla flickans liv för alltid. Där ser man. Läkare borde arbeta och inte flirta.

När röntgenläkaren kört en tomografi på flickans huvud blev han så fascinerad och road att han alldeles glömde bort sin träff, och sköterskan blev arg och hånglade med akutläkaren istället, och sedan hade de sjukt bra sex då och då i ett halvårs tid innan läkarens hustru kom på dem, och det är det enda lyckosamma i den här historien så det är väl bäst att jag påpekar att det verkligen var helt fantastiskt sex, åh ja, det var så att stjärnorna log.

Röntgenläkaren däremot log inte, han skrattade så att han fick hjärnblödning, det var ett blodkärl som varit svagt sedan födseln som brast, och så föll han död ner, pang bom, och i stället var det sköterskan som fick meddela den medicinska världen om undret i den lilla flickans söta, blonda skalle.

Detta var nu en sådan pangnyhet att även den vanliga världen intresserade sig, för något riktigt fult ser man inte ofta nuförtiden i detta skönhetsfixerade samhälle. Bilderna på den lilla flickans hjärna kablades ut över hela jorden och hennes föräldrar gjorde sig en förmögenhet på att sälja rättigheterna, men sedan blev de förstås osams över hur pengarna skulle delas och det blev skilsmässa och en uppslitande vårdnadstvist. Ingen av föräldrarna ville ha flickan, för tänk om någon skulle komma på idén att röntga dem och se varifrån den fula hjärnan hade kommit? ack nej, ta du henne. Till slut blev det delad vårdnad, och flickan fick veckopendla mellan Karesuando och Höör, och det var ytterst slitsamt för en åttaåring, och varje vecka mobbades hon för sin felaktiga, nyinlärda dialekt. Dessutom blev hon mobbad för att hon hade världens fulaste hjärna, för den hade alla barnen sett på tv, och tillslut blev flickan så olycklig att hon hoppade framför ett tåg, när hon skulle åka från Höör. Som tur var klarade sig hjärnan, det var bara hennes kropp som blev massakrerad, och hjärnan sålde hennes föräldrar till British museum för ännu mer pengar, som de bråkade om återstoden av sina liv. Och så vitt jag vet ligger världens fulaste hjärna där någon stans i samlingarna, inlagd i en burk med sprit.

Snipp snapp snut så var sagan slut.