Efter två dagar neurologi kan jag rapportera:
Det finns många spännande begrepp från neurobiologiska blocket, som vi läste för två år sedan. Ett bra sätt att repetera dessa begrepp är enligt föreläsaren att nämna dem och hoppas att det klickar i huvudet. Att inte förklara saker tillhör inte de pedagogiska grepp jag uppskattar mest.
En viktig lärdom är: ERA JÄVLA FÅR, SLUTA KÖRA CT HJÄRNA PÅ FOLK MED BENPARESER! Då vet vi det.
Jag måste verkligen lära mig skillnaden mellan pares orsakad av skada i första eller andra motorneuronet. Jag måste också lära mig att det inte heter central och perifer skada, som jag hela tiden vill säga.
Psykiatrin har lärt mig:
Att jag en stund önskade att jag hade en personlighetsstörning, så att den fina psykiatern som föreläste skulle kunna ta mig under sina vingars skugga. Jävlar, alltså, man tyckte bara om henne. Ni skulle känt likadant.
Att de personlighetsstörningar i DSM som ligger närmast till hands för min del nog är paranoid och schizoid. Mm, självdiagnosticeringskursen!
Kursen som helhet (neuropsykiatriska blocket):
Är ett ostrukturerat jävelskap som inte ger någon som helst information om saker såsom vad som gäller för duggorna, när man har sin julledighet, hur länge man förutsätts vara på avdelningen, vilken avdelning man ska vara på på måndag. Är man student behöver man inte planera sitt liv, och man sitter gärna på ett extraseminarium 22 december om man nu har tillbringat sin neurologiplacering i tjottahejti, verkar kursledningen tänka. Det är inte med sanningen överensstämmande.
Har dock hittills bjuppat mig på två ostfrallor, tre koppar te och två kanelbullar. Jag är lättköpt, men inte riktigt så lättköpt att punkten ovan inte stör mig likförbannat. Men det är fint med gratisfika, det är det. Och uppenbarligen en specialare för min utbildning. Min samhällsvetarpojkvän är muchos avundsjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar